Syftet med studien är att beskriva vilka uppfattningar behöriga matematiklärare i årskurs 4–6 har gällande utomhusundervisning i matematik. Detta undersöks genom frågeställningarna: Hur motiverar lärarna genomförandet av utomhusundervisning i matematik? Vad och hur beskriver lärarna att elever ska lära sig av utomhusundervisning i matematik? Vilka möjligheter och hinder beskriver lärarna med utomhusundervisning i matematik? Studien är genomförd med fenomenologin som teoretisk utgångspunkt och nyttjar John Deweys teori om lärande och utbildning. Urvalet av informanter består av åtta matematiklärare behöriga i årskurs 4–6 från fyra olika skolor som själva uppgett att de använder sig av utomhusundervisning i matematik. Datainsamlingen är genomförd med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Lärarnas utsagor har analyserats med inspiration av tematisk analys (Braun & Clarke 2006). 

Resultaten visar att lärare använder sig av utomhusundervisning i matematik för att visa matematiken i olika sammanhang däribland i vardag och verklighet, för att variera arbetssätt i matematikundervisningen, för att skapa gemensamma utgångspunkter, för att öka elevernas motivation och fysiska aktivitet. Lärarnas beskrivningar av vilket ämnesinnehåll utomhusundervisningen i matematik innehåller visar att stora delar av det centrala innehållet enligt dem kan beröras genom utomhusmatematik. Beskrivningarna av hur utomhusundervisning i matematik bedrivs kännetecknas av socialt lärande och “learning by doing”. Enligt lärarnas beskrivningar har de goda miljömässiga möjligheter att genomföra utomhusundervisning i matematik. En stor del av lärarna anser sig också ha stor frihet att bedriva matematikundervisningen på ett sätt som de själva önskar. Ett antal hinder i genomförandet av utomhusundervisning i matematik beskrivs också. De hinder som framhålls av lärarna är tidsbrist, skolkultur, kreativiteten avseende utformning av aktiviteter, väder samt elevgruppen