Uppsatsen behandlar ämnet språkstörning och förskolepersonals kunskaper inom ämnet. Det som studeras är hur förskollärarna uppmärksammar barn som har en språkstörning. I studien undersöks även hur specialpedagoger och rektorer uppfattar vad språkstörning är, samt hur de tre olika yrkesprofessionerna i sin tur kan påverka lärmiljön för att barn med språkstörning ska få en så god språkutveckling som möjligt. Studien är baserad på intervjuer med förskollärare från tre olika förskolor från västra Sverige där en av dem är från en språkförskola där man arbetar med barn som har diagnostiserats med språkstörning. Tidigare forskning visar att barn med språkstörning kan ha svårigheter med språkets olika delar såsom socialt samspel. Tidiga insatser i barns språkutveckling är därför essentiella för barnets utveckling. Sammanfattningsvis har jag i denna studie haft möjlighet att titta närmare på om språkutvecklande lärmiljö som är skapad för barn med språkstörning hänger ihop med pedagogernas kunskaper i relation till lärmiljön.