Sammanfattning

Inledning: I rådande pandemi på grund av covid-19 har många förskolor fått omstrukturera sina verksamheter och bedriva mer undervisning utomhus. Utomhusvistelsen har ökat och det ställer därmed ännu högre krav på pedagogerna kring deras kunskaper om utomhuspedagogik. Vår ambition är därför att förskollärare kan dra nytta av denna studie genom att få fler perspektiv kring hur de kan undervisa i förskolans utomhusmiljöer. 

Syfte: Syftet med studien är att utifrån en fenomenografisk metodansats skapa ytterligare kunskaper om utomhuspedagogik i förskolan. Vi vill undersöka förskollärares resonemang om utomhuspedagogik som begrepp, som verktyg samt som arbetssätt och förhållningssätt i undervisningen. 

Metod: Studien är fenomenografisk och kvalitativa semistrukturerade intervjuer har genomförts. I studien medverkade åtta verksamma förskollärare från fyra olika förskolor. I studien har vi tagit hänsyn till de fyra forskningsetiska kraven, samt analyserat intervjumaterialet med en fenomenografisk analysmodell. 

Resultat: Resultatet i studien visar på uppfattningar kring utomhuspedagogik som ett upplevelsebaserat lärande, hur gården kan användas som bas och hur utomhuspedagogik går att använda i andra utomhusmiljöer än förskolegården. Resultatet visar även på uppfattningar kring hur personligt intresse, inställning och kunskaper påverkar förskollärares arbetssätt och förhållningssätt. Avslutningsvis visar resultatet på uppfattningar kring att använda gården och skogen som pedagogiskt verktyg.