Sammanfattning:

Denna studie handlar om fenomenet tysta, blyga och tillbakadragna barn i förskolan och fokus ligger på förskollärares bemötande och arbete med dessa barn.

Syfte:

Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare arbetar med och bemöter de barn som uppfattas som tysta, blyga eller tillbakadragna.

Metod och teori:

Ämnesområdet undersöktes med en kvalitativ metod i form av self report där åtta legitimerade förskollärare från två olika kommuner medverkade. Studien tar sin utgångspunkt ifrån ett sociokulturellt perspektiv med fokus på proximala utvecklingszonen och socialt samspel mellan olika individer där barn lär och utvecklas tillsammans.

Resultat:

Av studiens resultatet framkommer det att förskollärarna har en gemensam grundtanke kring hur de vill arbeta med att anpassa och planera verksamheten för att stödja de tysta, blyga eller tillbakadragna barnen men att de gör det på olika sätt. Några exempel är hur förskollärare väljer att genomföra sin undervisning och sitt egna pedagogiska arbete främst utifrån barnens behov eller intressen samt hur de använder sig av observationer, kartläggningar, närvarande pedagog, gruppindelningar med mera för att både stödja eller skapa goda förutsättningar för barns lärande och sociala samspel. Det framkommer också att det finns olika orsaker som ligger till grund för hur barn uppfattas som exempelvis tysta, blyga eller tillbakadragna såsom personlighetsdrag, geografiska förutsättningar, pedagogers närvaro, möjliga diagnoser som selektiv mutism samt överbeskyddande föräldraskap.