Intresset för högre utbildning har ökat markant och enligt statistiken har antalet sökande utan tidigare högskolestudier mellan åren 2019 och 2020 stigit med ca 15 procent. Trots ökningen visar universitetskanslersämbetet att endast 43 564 av 117 000 studenter blev antagna på generella program under 2020 (universitetskanslersämbetet 2020). Syftet med vår undersökning är att få en djupare förståelse kring hur faktorer såsom ärvt kulturellt och socialt kapital påverkar val av vidareutbildning och hur personalvetarstudenter upplever den högre utbildningens funktion. Vi har utgått från de teoretiska perspektiven; kapitalteori, bildnings-, nytto- och konkurrensperspektiv på utbildningens funktion, samt teori om sociala nätverk. Vi har genomfört en kvalitativ studie genom sex semistrukturerade intervjuer med sistaårsstudenter på ett personalvetarprogram.

Resultatet visar att kulturell bakgrund, habitus samt indirekt påverkan av föräldrar har varit en bidragande faktor till valet att vidareutbilda sig. Valet förknippas dessutom med en självklarhet, där studenterna är enhetliga i uppfattningen att högre utbildning är ett grundkrav för att få tillgång till ett högkvalificerat arbete på arbetsmarknaden som innebär en trygg framtid. Det framkommer slutligen att studenterna inför kommande examen upplever en stark osäkerhet ifall den högre utbildningen är tillräcklig för att få ett arbete som de är utbildade till, och lägger stor vikt vid tillgången till sociala nätverk som avgörande komplement för ett lyckat tillträde till arbetsmarknaden. I diskussionen redogör vi för vårt antagande att respondenterna har bildat uppfattningen om att högre utbildning förenas med trygghet, stabilitet, och ett bra liv. I anslutning till detta drar vi slutsatsen att de ser högre utbildning som en självklarhet, och lägger inte så mycket vikt vid motivet till deras val att vidareutbilda sig. Det handlar mer om att följa den norm som omgivningen har skapat, och på bästa sätt införskaffa en försäkring om en trygg framtid.