Detta är en kvalitativ fenomenologisk studie som undersöker kontorsarbetares upplevelser av distansarbetets påverkan på socialt stöd. Studien betraktar förändringar i socialt stöd utifrån tre aspekter: möjligheten att ge stöd till kollegor, möjligheten att söka stöd i arbetet och möjligheten att ta emot stöd i arbetet. Studien ser även hur respondenterna uppfattar att förändringarna har påverkat deras välmående i arbetslivet. Materialet tolkas genom Karaseks och Theorells krav-kontroll-socialt stöd-modellen där socialt stöd delas in i instrumentellt och emotionellt stöd samt riktat och icke-riktat stöd. Studien kommer bland annat fram till att behov kring socialt stöd är mycket individuellt och personer ofta utgår från sina egna behov för att avgöra vilket stöd de anser att andra behöver vilket belyser vikten av dialog kring individuella behov för att skapa förutsättningar för välmående. Studien har även visat att djupa sociala interaktioner inte upplevs påverkas avsevärt av distansarbete men att ytliga sociala interaktioner märkvärt upplevs bli påverkat av distansarbete. Förändringen i ytliga sociala interaktioner påverkar det upplevda välmåendet negativt.