Barnets kropp framföds helt under vattenytan, detta är definitionen av vattenförlossning och är mer vanligt förekommande i andra delar av världen än i Sverige. Efter en avrådan från att föda i vatten utgiven av Socialstyrelsen under tidigt 90-tal upphörde majoriteten av svenska förlossningskliniker att erbjuda förlossningssättet. Detta eftersom det inte längre betraktades som ett säkert förlossningssätt. Födande efterfrågar alltmer olika förlossningssätt där vattenförlossning är ett. En högre andel barnmorskor önskar kunna möta denna efterfrågan men på grund av kunskapsbrist och bristande erfarenhet av vattenförlossningar påverkas deras attityd och upplevelse av att bistå vattenförlossningar.

Syftet med studien är att undersöka barnmorskans upplevelse av att bistå vid vattenförlossning. Semistrukturerade intervjuer genomfördes för att kunna belysa barnmorskors subjektiva upplevelser. Intervjuer utfördes med sex verksamma barnmorskor vid två olika förlossningskliniker i Sverige och intervjumaterialet analyserades därefter med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet mynnade ut i sex huvudkategorier, "De födande", "Fördelar för de födande", "Stödja på ett barnmorskesätt", "Ansvar och svårigheter", "Rädslor och behov av stöd" och "Med de födande, Med institutionen - en balans". Barnmorskor upplever att vattenförlossning bidrar till att främja och bevara det fysiologiska förlossningsförloppet, skydda de födande från interventioner och att det tillåter barnmorskan att arbeta på ett barnmorskesätt. Utifrån ett hållbarhetsperspektiv kan förlossningssättet bidra till en mjukare förlossning och mer positiv förlossningsupplevelse för de födande som på sikt har många hälsoeffekter för individen. Förlossningsklinikerna som implementerar vattenförlossning kan eventuellt även se ekonomiska vinster med minskat antal interventioner och kejsarsnitt.