Ambulanssjukvården har utvecklats från att endast transportera skadade och sjuka patienter, till att idag redan prehospitalt göra bedömningar, hänvisa till rätt vårdinstans, vårda och behandla och även transportera. I den prehospitala miljön skall ambulanssjuksköterskan ensam göra en patientsäker bedömning för att sedan ta beslut om vilken vårdinstans som lämpar sig bäst för patientens upplevda besvär och symtom. Buksmärta är en återkommande sökorsak i ambulanssjukvården och inte sällan diffust och svårbedömt.

Syftet med undersökningen var att utvärdera ambulanssjuksköterskans bedömning av de patienter som hänvisades till egenvård i hemmet. Detta gjordes genom att undersöka följsamheten i undersökning och åtgärder enligt gällande behandlingsriktlinjer samt kartlägga om det fanns patienter som inom fyra dygn åter sökt akutsjukvård för samma symtom. Till undersökningen valdes en retrospektiv observationsstudie med kvantitativ ansats där 223 patientjournaler från år 2020 granskades och analyserades. Könsfördelningen blev 109 kvinnor och 85 män.

Resultatet visade att ambulanssjuksköterskan utför i snitt 60,3% av de undersökningsmoment som skall göras i enlighet med aktuella behandlingsriktlinjer. Detta är i förhållande till tidigare forskning en indikation för relativt god följsamhet. Resultatet visade också att det var en relativt liten andel patienter (16%) som åter sökt akutsjukvård för samma symtom inom fyra dygn. Detta kan tyda på att ambulanssjuksköterskan trots brister i sin bedömning ändå hänvisat majoriteten av patienterna till rätt vårdinstans.