De senaste åren har kraven på ambulanssjukvården ökat och i takt med vårdens centralisering står ambulanssjuksköterskan allt oftare inför uppdrag med prehospital förlossning. Uppdraget är förknippat med höga förväntningar på att ambulanssjuksköterskan ska kunna hantera förlossningssituationen. Syftet är att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av vårdandet vid prehospital förlossning. Studien är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och åtta kvalitativa intervjuer.

I resultatet redovisas huvudkategorin ”Stressande vårdmöten med en önskan om att skapa förtroende trots oförbereddhet”. Ambulanssjuksköterskan bär på en önskan om att få möta kvinnan som ska föda barn utanför sjukhus på ett professionellt och värdigt sätt som även inrymmer partnern. Medvetenheten om sina egna brister och tillkortakommanden är dock överhängande. Bemästring av alla negativa känslor beträffande bristande kompetens och att inte kunna leva upp till upplevda förväntningar tar ett uttryck i ett oäkta förhållningssätt som försöker dölja okunskapen. Räddningen för den oerfarna ambulanssjuksköterskan återfinns i en barnmorska på telefon och den erfarna kollegan. Huvudkategorin föregås av sex generiska kategorier: Mental förberedelse och förförståelse, Kvinnan i fokus och partnerns delaktighet, Otillräcklighet och komplikationsrädsla, Handlingsberedskap och kollegialt stöd, Eufori och skräck samt Utbildningsbehov och snabb kompetens. Studiens slutsats är att patientsäkerheten kan förbättras på ett enkelt sätt genom att ambulanssjuksköterskan erbjuds ökad utbildning i prehospital förlossning och därigenom kunna få ökad trygghet i sitt vårdande förhållningssätt.