Våld i nära relation klassas som ett folkhälsoproblem. Kvinnor är överrepresenterade som offer och blir vanligen utsatta av en tidigare eller nuvarande partner. Våldet är ofta eskalerande och kan vara psykiskt, fysiskt och sexuellt. Sjuksköterskan ska främja patientens hälsa och välbefinnande. Här uppstår en utmaning i mötet med den våldsutsatta kvinnan. Våld i nära relation genomsyras av en normaliseringsprocess där våldet internaliseras. Kvinnans självbild påverkas negativt med känslor av skuld och skam vilket försvårar att spontant berätta om våldet i mötet med vården. Syftet med studien är att undersöka den våldsutsatta kvinnans upplevelse av mötet med hälso- och sjukvårdspersonal för att belysa hur sjuksköterskan kan tänka och agera i mötet. En litteraturstudie utfördes där resultatet av nio kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar analyserades genom en förenklad metasyntes. Dataanalysen genererade två nya huvudkategorier det vårdande mötet och det icke-vårdande mötet. I resultatet framgår att kvinnan vill få frågan om våldsutsatthet, att vårdaren ska vara empatisk, lyhörd och behöver vårda kvinnans fysiska, psykiska och emotionella dimensioner. En fördjupad diskussion förs kring huruvida frågan om våld bör ställas på rutin eller endast vid misstanke samt angående vikten av att vårda med ett helhetsperspektiv.