Det finns könsstrukturer i arbetslivet som skapar olika hinder och möjligheter för kvinnorna i deras karriär och utveckling. Kvinnor och män återfinns på olika positioner och nivåer i organisationshierarkin. Fastighetsbranschen har blivit alltmer jämställd när det kommer till könsfördelning, dock lever vi i en värld där könsstrukturer fortsatt råder. Denna studie har som syfte att öka förståelsen för kvinnliga medarbetares upplevelser av karriärs- och utvecklingsmöjligheter samt kring jämställdhetsarbetet i en organisation i fastighetsbranschen. Studien har en kvalitativ ansats, där empirin samlades in med hjälp av sju semistrukturerade intervjuer med kvinnliga medarbetare på olika positioner inom organisationen. För att nå större förståelse och analysera empirin har tidigare forskning tillsammans med teorier om könsstrukturer använts. Teorier som behandlas är: homosocialitet och homosocial reproduktion, Kanters strukturteorier och Ackers fyra interaktions- och könsprocesser. Studiens resultat visar på att hinder är mer centrala än möjligheter i kvinnornas upplevelser av karriärs- och utvecklingsmöjligheter. Homosocialitet och homosocial reproduktion är ett centralt hinder, då det finns återkommande upplevelser av att män lyfter män i högre utsträckning än kvinnor. Det framkommer att det finns en snedfördelning mellan könen på högre nivåer gällande makt och inflytande. Det finns även tendenser till att manliga symboler är närvarande i organisationen, både i attribut och interaktion. Alla dessa aspekter samverkar och bidrar till en könssegregering inom organisationen, vilken kan skapa ett glastak för kvinnornas utveckling. I frågan om jämställdhetsarbetet kände kvinnorna inte till befintliga dokument och policys inom området, vilket visar på att detta arbete inte har en central plats i organisationen. Vidare kan detta tolkas som att styrdokument kring jämställdhet till största delen agerade skyltfönsterarrangemang; dokumenten finns endast för att utåt sett se bra ut, men spelar ingen reell roll i praktiken. Studiens resultat visar även att den kvantitativa jämställdheten, jämn könsfördelning, inte räcker för att skapa en jämställd arbetsplats, utan den kvalitativa dimensionen är också av stor betydelse.