Telefonrådgivning har under de senaste åren ökat kraftigt inom primärvården då det visat sig vara ett effektivt hjälpmedel där patienten kan få hjälp snabbt. Dock kan vårdmötet mellan patient och distriktssköterska påverkas när distriktssköterskan inte kan se patienten framför sig. Studiens syfte var att belysa distriktssköterskans upplevelse av vårdmötet i samband med telefonrådgivning på vårdcentral. En ostrukturerad intervjustudie gjordes där åtta deltagare intervjuades med varierad erfarenhet av telefonrådgivning. Med hjälp av kvalitativ innehållsanalys gjordes dataanalysen. I analysen framkom fyra huvudkategorier: bedömning och rådgivning, vårdande samtal, möjligheter och begränsningar och arbetsmiljöns betydelse. Resultatet visade att vårdmötet i samband med telefonrådgivning hade både möjligheter och begränsningar. Distriktssköterskan utmanades av många omständigheter som hade stor betydelse för att vårdmötet i telefonrådgivningen skulle bli bra. Patientens språk visade sig ha betydelse, likväl distriktssköterskans kompetens, kommunikationsfärdigheter och förmåga att bekräfta patienter i telefon. När det inte fanns tid för längre samtal blev vårdmötet lidande och distriktssköterskorna upplevde att organisationen inte tillgodosåg detta. Det är av vikt att distriktssköterskan får den tid och stöttning som krävs för att vårdmötet ska bli så bra som möjligt.