Barn som anhöriga utgör en stor del av vår befolkning och är en utsatt grupp. Många barn tvingas i tidig ålder axla rollen som omsorgsgivare och växer upp bland både psykisk ohälsa, missbruk och somatisk ohälsa. Konsekvenserna av det leder i många fall till att de själva utvecklar ett dåligt psykiskt mående och missbruk senare i livet. Faktum är att dessa barn hamnar lite i vad man kan kalla en gråzon. Det saknas idag tydliga riktlinjer för sjuksköterskan kring bemötandet och omhändertagandet av barn som anhöriga. Barnen delges inte alltid den information och får det stöd de borde få kring förälderns sjukdom. Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskans perspektiv i mötet med barn som anhöriga. Metoden var en litteraturöversikt med avsikt att öka kunskapen kring valt område samt att lyfta fram ett viktigt ämne som intresserar oss. Studien är baserad på elva vårdvetenskapliga artiklar, en av dessa är utförd enligt kvantitativ metod och resterande tio artiklar enligt en kvalitativ metod. Resultatet av artiklarna visar att sjuksköterskan saknar kompetens och resurser för att kunna bemöta barn på en individanpassad nivå. Detta visar på en viktig samhällsfråga. Sjuksköterskeutbildningens utformning idag saknar till viss del barnets perspektiv och är i stort ett oprioriterat ämne. Över var tionde barn förlorar varje år en förälder i en livsavgörande sjukdom. Diskuteras inte ämnet kommer kunskapen och vetskapen om hur många barn som varje år är anhörig till en sjuk förälder förbli outtalade. Det kommer att resultera i att sjuksköterskan fortsatt saknar de verktyg som krävs för att möta barn och unga som närstående.