Den här studien diskuterar självbedömningens roll utifrån ett lärarperspektiv. Självbedömning är en av två underkategorier till formativ bedömning, den andra är kamratbedömning. Formativ bedömning är ett förhållningssätt som blivit allt vanligare, där lärarens uppgift är att göra sin bedömning utifrån en elevs kunskaper över tid och inte enbart utefter ett provtillfälle.

Syftet var att redogöra för hur läraren kan använda DiNO i att stödja elevers självbedömning samt att redogöra för hur de matriser DiNO har i sina uppgifter kan vara användbara verktyg. Syftet besvaras genom följande frågor: redogöra för hur läraren enligt DiNO kan stödja elevers självbedömning samt redogöra för hur matriserna i DiNO:s uppgifter kan vara användbara verktyg för att stödja eleven. Utöver syftet diskuteras även lärarens möjligheter samt svårigheter till att introducera självbedömning för elever. 

Urvalet består av citat tagna från DiNO:s lärarhandledning som heter ”Att bedöma för lärande i naturorienterande ämnen”. Utifrån den gjordes en värderande textanalys, vilket genomfördes med hjälp av analysfrågor som anpassades efter studiens syfte och frågeställningar. 

Resultatet visar att lärarens stöttning är av stor betydelse för hur eleverna kommer att ta till sig kunskapen om hur en självbedömning utförs, samt hur verktyg kan vara användbara. Detta då eleven lär sig att utföra en bedömning på sin egen arbetsinsats, vilket leder det till att eleven övar upp sin kognitiva förmåga. Det i sin tur leder till att eleven tänker över sitt eget tänkande, det vill säga utvecklar ett metakognitivt tänkande. Som ett resultat av detta blir eleven inte beroende av lärarens återkoppling i samma utsträckning, istället tar eleven ansvar för sitt eget lärande.