Alla fritidshem är unika i sitt slag gällande elever, kulturer och lärande. Mycket av fritidshemmets verksamhet berör barns sociala kompetens, relationer och samarbete med varandra. Flera skolor använder sig numera av termen ”kooperativt lärande”, vilket innebär att eleverna får träna sig i samarbete för att nå ett gemensamt mål. Kooperativt lärande ska ses som ett förhållningssätt och innehåller en rad metoder och strategier för att uppnå gemensamma mål.

Studiens syfte är att belysa hur fritidslärare använder sig av kooperativt lärande i samarbete med hela skolan som organisation. Syftet är även att se hur användning av kooperativa metoder kan påverka elevernas sociala utveckling och samarbetsförmåga.

Studien har använt sig utav en kvalitativ metod med intervjuer som varit semistrukturerade samt en analys av policydokument. Fortsatt har studien använt sig utav en fenomenografisk analysmetod samt en kvalitativ textanalys för att kunna kategorisera och analysera den empiriska datainsamlingen.

Resultatet visar att begreppet kooperativt lärande är relativt svårt att anpassa för en fritidsverksamhet, många faktorer avgör hur väl förhållningssättet kan tillämpas. Resultatet diskuteras utifrån fritidslärarnas, förstelärarnas samt rektorns perspektiv på kooperativa förhållningssätt. I resultatet diskuteras även skolans policydokument. Kooperativt lärande på fritidshem kan med goda förutsättningar gynna en tryggare och mer stöttande social miljö, vilket i sin tur kan ge eleverna bättre förutsättningar för utveckling och lärande.