Sex- och samlevnadsundervisning har varit obligatoriskt i Sverige sedan år 1955. Ämnet har en djup förankring i vårt skolsystem men är idag inte ett eget ämne i läroplanen och har inte tydliga riktlinjer för hur undervisningen ska utformas. Sex och samlevnad är ett känsligt ämne som väcker många olika reaktioner, vilket kan göra undervisningen problematisk och ibland svår att genomföra. Vi vill med vårt arbete återberätta yrkesverksamma lärares erfarenheter om hur det är att undervisa i sex och samlevnad på mellanstadiet.

Syftet med forskningen är att undersöka hur sex- och samlevnadsundervisningen bedrivs på mellanstadiet, samt vilka hinder och utmaningar lärarna upplever i samband med undervisningen. Forskningen syftar även till att jämföra om undervisningen som bedrivs på olika skolor är likvärdig.

Vi har använt oss utav kvalitativ metod för att ta reda på lärares erfarenheter och upplevelser av att undervisa i sex och samlevnad. Intervjuer har genomförts med sex yrkesverksamma lärare på mellanstadiet. Datan som samlats in har sedan analyserats utifrån forskningens frågeställningar.

Resultatet visar på brister i undervisningens likvärdighet. Vi finner en stor variation i hur undervisningen bedrivs och vilket innehåll som inkluderas och diskuteras. Vanliga hinder och utmaningar som förekommer enligt lärarna är bland annat elever som inte vill delta och tycker det är jobbigt att prata om sex och samlevnad, samt föräldrar och kollegor som motsätter sig undervisningen. Sex och samlevnad är ett känsligt ämne för många, ibland även för undervisande lärare.

En annan upptäckt som vi reflekterat över är bristen på uppdaterad utbildning om sex och samlevnad bland de deltagande lärarna. Vi tror även att läroplanens otydlighet som skapar plats för egen tolkning kan bidra till den bristande likvärdigheten i undervisningen.