Inledning

Studien handlar om utagerande barn i förskolan och inriktas mot förskollärares bemötande av utagerande barn samt vilka anpassningar och förebyggande arbete som utförs i verksamheten. Lutz (2009, ss. 30–31) förklarar att majoriteten av barn i behov av särskilt stöd är inkluderade i den ordinarie förskoleverksamheten i Sverige. Därmed behöver förskollärare besitta kunskaper om hur de bemöter dessa barn på ett adekvat sätt. Lutz (2009, s. 30) beskriver också att den specialpedagogiska forskning som är riktad mot förskolan är begränsad, vilket gör föreliggande studie betydelsefull.

Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares syn på sitt bemötande gentemot utagerande barn för att få en djupare förståelse för hur förskolan organiserar verksamheten med hänsyn till dessa barn. Följande frågeställningar har väglett denna studie:

● Arbetar förskollärare förebyggande för att undvika att utagerande barn hamnar i affekt och i så fall hur?

● Hur bemöter förskollärare utagerande barn när de är i affekt?

Metod

Studien är kvalitativ och semistrukturerad intervju används som undersökningsmetod. Respondenterna är sex förskollärare från olika förskolor i samma kommun.

Resultat

Studiens resultat visar att samtliga förskollärare genomför ett flertal anpassningar i förskolans verksamhet för att stödja utagerande barn. Resultatet visar även hur förskollärare bemöter dessa barn. Respondenterna i studien poängterar vikten av att vara lugn i sitt bemötande gentemot utagerande barn när de är i affekt. Flera av förskollärarna använder lågaffektivt bemötande samt samtalar om och benämner känslor för barnen.

Den vanligaste anpassningen i förskolans verksamhet är att förbereda barnen på vad som ska hända för att underlätta vid övergångar mellan aktiviteter. Resultatet visar även att förskollärare anpassar verksamheten på flera andra sätt som beskrivs i studien. Flera förskollärare i studien förklarar att en specialpedagog utformar individanpassade handlingsplaner utifrån varje barn som är i behov av det och förskollärarna använder dessa som stöd i sitt bemötande gentemot utagerande barn. Flera respondenter i studien beskriver att de diskuterar i arbetslaget för att skapa en samsyn kring hur de ska arbeta med utagerande barn.