Syfte: Syftet med studien är att beskriva hur närstående till personer med bipolär sjukdom upplever att psykopedagogisk intervention har påverkat dem.

Bakgrund: Bipolär sjukdom är en kronisk och allvarlig sjukdom som inte bara påverkar den som är sjuk utan även patientens närstående i hög grad. Tidigare forskning visar att närstående ofta känner sig utestängda från sin närståendes vård och behandling samt eftersöker ökat eget stöd från vården. Psykopedagogisk intervention är en behandlingsform som introducerades i Sverige i mitten på 80-talet och vänder sig till patient och närstående. Behandlingen består av utbildning kring sjukdomen, träning i kommunikationsfärdigheter, problemlösningsförmågor och känslomässigt stöd.

Metod: Denna studie bygger på en fenomenologisk intervjustudie med sju närstående till personer med bipolär sjukdom som utfördes vintern/våren 2018. Den insamlade datan transkriberades sedan och analyserades genom fenomenologisk innebördsanalys

Resultat: Resultatet visade att de närstående som intervjuats upplevde utbildningen som positiv och fyra innebördsteman identifierades. Dessa var: upplevelse av att inte känna sig ensam, delaktighet, ökad kunskap och förståelse, att lyckas trots sjukdom och en varaktig relation.

Slutsats: Resultatet visade att psykopedagogisk intervention som behandlingsmetod upplevdes ge positiva effekter för de närstående som deltog. En ökad förståelse gällande närståendes upplevelser av psykopedagogisk intervention kan leda till att vårdpersonal får en ökad kunskap gällande fortsatt utformning av denna behandling.