Ofrivillig ensamhet är en riskfaktor till psykisk ohälsa och har negativa effekter på människors hälsa. Den äldre människan tillhör en grupp i samhället som växer och i takt med åldrandet förändras livssituationen och det finns en större benägenhet att uppleva ofrivillig ensamhet. Sjuksköterskan kan möta många äldre människor som upplever ofrivillig ensamhet och har en möjlighet att främja hälsa. Det är av vikt att få insikt och förståelse av den äldre människans unika upplevelse av hälsa för att kunna lindra lidandet som den ofrivilliga ensamheten kan bidra med. Syftet med studien är att belysa den äldre människans upplevelse av ofrivillig ensamhet. Genom en litteraturöversikt sammanställs sju kvalitativa och två studier med mixad metod till ett resultat. Resultatet visas i fyra huvudteman: Den åldrande kroppen, Brist på sammanhang, Existentiellt lidande och Ensamheten som hanterbar. Under dessa fyra huvudteman följer tio underteman: När kroppen sviker, Förlust av autonomi, Förlust av relationer, Förlust av en meningsfull tillvaro, Hemlös i livet, Hopplöshet, Negativ självbild, Acceptans, Självkänsla och Aktiviteter. Studiens slutsatser framhäver vikten av att sjuksköterskan kan behöva stötta den äldre människan till nya sammanhang, stärka och stödja den äldres hälsoprocesser och våga möta det existentiella lidandet. Framtida forskning behöver rikta uppmärksamheten på hur sjuksköterskan kan identifiera äldre människor som lider av ofrivillig ensamhet.