Yrsel är en mycket vanlig sökorsak och för många av dessa patienter är ambulanssjukvården den första vårdkontakten. Prehospitalt finns vissa svårigheter att bedöma om det föreligger en ”tidskritisk” orsak till patientens yrsel eller inte då de kliniska observationerna är mycket snarlika. Av denna anledning föreligger ett behov att identifiera skillnader mellan patienter som har en ”tidskritisk” slutdiagnos och patienter som inte har det, och syftet med denna studie var att belysa detta ytterligare. Undersökningen är en retrospektiv, konsekutiv studie med kvantitativ ansats som genomförts genom journalgranskning. Från januari till december under 2016 har 1536 patienter inkluderats i studien varav enbart sex procent hade ett tidskritiskt tillstånd.

Resultatet visar att patienterna med ett tidskritiskt tillstånd ofta är äldre och ofta har hypertoni, diabetes och kranskärlssjukdom sedan tidigare. Dessutom ökar risken för allvarligare tillstånd (huvudsakligen stroke) då flera riskfaktorer finns med i bilden. Plötslig huvudvärk i samband med yrsel och AK-behandling verkar ha en viss betydelse för att identifiera de tidskritiska tillstånden. Undersökningar som möjligen bör implementeras inom ambulanssjukvården är HINTS, Dix Hallpike och Finger-näs test. Detta skulle möjligen kunna öka ambulanssjuksköterskans möjligheter att tidigt identifiera de patienter som söker för yrsel och där en underliggande allvarlig sjukdom föreligger. Mer utbildning inom området yrsel krävs för ambulanssjuksköterskan för att få en större förståelse vad som utmärker de patienter som har en underliggande allvarlig åkomma. På så sätt skulle man kunna minska risken för under- och överprioritering. Även utbildning i de olika neurologiska testerna skulle vara till fördel för ambulanssjuksköterskan för att enklare kunna göra en bättre klinisk bedömning av denna patientgrupp.