Yrsel är ett vanligt förekommande symtom som gör att patienter söker sjukvård akut och blir därmed en stor patientgrupp ambulanssjukvården möter och bedömer. Yrseln grundar sig vanligtvis i ett benignt tillstånd men orsaken kan också bero på tidskritiskt tillstånd och skillnaden mellan dessa två tillstånd i symtombild kan vara svårt att identifiera. Det finns därmed behov av att identifiera dessa skillnader i symtombild som kan generera riskfaktorer som talar för ökad, alternativt minskad, risk för att yrseln grundar sig i ett tidskritiskt tillstånd. Studien är kvantitativ, där data samlats in genom en retrospektiv journalgranskning.

Resultatet identifierade sju olika riskfaktorer, där fem talade för ökad risk för att orsaken till yrseln grundar sig i ett tidskritiskt tillstånd. Dessa var plötsligt insättande huvudvärk, medicinering med anti-koagulantia, ökande systoliskt blodtryck, illamående/kräkningar samt anamnes på skalltrauma. Vidare identifierades två faktorer som talade emot ett tidskritiskt tillstånd, vilka var akut debut samt yrsel i form av rotatorisk yrsel (vertigo). Resultatet kan tänkas användas som hjälpmedel och stöd i den prehospitala bedömningen av yrsel, samt ge en antydan om huruvida yrseln grundar sig i ett tidskritiskt tillstånd eller ej. Flertalet studier visar på att yrsel som beskrivs likt en känsla av obalans är en riskfaktor, vilket lyfter vikten av en noggrann anamnestagning i samband med bedömningen vad gäller yrselns karaktär. Det behövs ytterligare studier för att skapa ett komplett bedömningsinstrument som senare kan användas av ambulanssjuksköterskan i den prehospitala bedömningen av patienter med yrsel. Detta för att identifiera de patienter som kan tänkas lida av ett tidskritiskt tillstånd.