Smärta är en global börda och ett ökande hälsoproblem. Flertalet av de smärtpåverkade patienterna söker initialt via ambulansen för sina symtom vilket innebär att ambulanssjuksköterskan blir den första vårdande personen. Ambulanssjuksköterskan har då möjlighet att lindra lidande genom att behandla patienter redan i ett tidigt skede. Smärtlindring ses som en mänsklig rättighet men trots detta finns flera studier som tyder på att en del patienter är underbehandlade. Syftet är att jämföra patient-karakteristik, bedömning och behandling av smärta i prehospital miljö i grupper av patienter som ofta bedöms av sjuksköterskor i ambulans; (1) bröstsmärta, (2) buksmärta och (3) misstänkt höftskada.

Studien är baserad på en retrospektiv observationsstudie med kvantitativ metod och genomförandet har skett via journalgranskning. Vanligaste sökorsaken var buk- och bröstsmärta vilket även var de patientgrupper som erhöll minst smärtlindring. Av totalt 535 patienter med buksmärta erhöll 180 patienter (34%) smärtlindrande läkemedel av vilka 77 uppvisade en lägre smärta vid uppföljning. Bröstsmärtor var den näst vanligaste sökorsaken där 35% erhöll smärtlindring. Patienterna med höftskador hade högst smärtintensitet och var också de som erhöll mest adekvat smärtlindring. Underbehandlade patienter med buksmärta skulle kunna förklaras av den myt som innefattar att patienter med buksmärtor inte ska smärtbehandlas innan de bedömts av en kirurg då sådan behandling kan försvåra diagnostiken. Användandet av bedömningsverktyg föreföll att ha en positiv påverkan på smärtlindringen och smärtlindrande läkemedelsbehandling ökade i takt med att vårdtiden ökade i samtliga patientgrupper.

Pain is a global burden and a growing health problem. Most pain-affected patients initially seek relief of their symptoms by requesting treatment from an ambulance. This means that the ambulance nurse becomes the first caregiver. The ambulance nurse has the opportunity to relieve suffering by treating patients at an early stage. It is a human right to receive pain relief but there several studies that indicate that some patients are under-treated. The purpose is to compare the patient-character, assessment and treatment of pain in the prehospital environment in groups of patients who are often assessed by nurses in an ambulance; (1) chest pain, (2) abdominal pain and (3) suspected hip injury.

The study is based on a retrospective observational study with a quantitative method and the implementation has been through journal review. The most common symptoms were abdominal and chest pain. These were also the patient groups that received the least pain relief. Of a total of 535 abdominal pain patients, 180 patients (34%) received analgesic medication, of which 77 showed a lower pain at follow-up. Chest pain was the second most common cause of pain with 35% receiving pain relief. The patients with hip injuries had the highest pain intensity and were also those who received the most adequate pain relief. Under-treated patients with abdominal pain could be explained by the myth that patients with abdominal pain shouldn’t be given pain relief before being assessed by a surgeon, as such treatment could make the diagnosis difficult. The use of assessment tools appeared to have a positive impact on pain relief and pain-relieving drug treatment increased as the length of care increased in all patient groups.