Inom intensivvården är det besvärligt för patienterna att få sammanhängande sömn på grund av avancerad apparatur och stimuli. Detta ständiga stimuli leder till fragmenterad sömn och sömnbrist vilket ökar risken för IVA-delirium, förlängt lidande för patienten samt ökade kostnader. Det finns mycket forskning som beskriver hur intensivvårdpatienternas sömn kan gynnas genom diverse omvårdnadsåtgärder. Annan forskning beskriver i sin tur att patienternas sömn är fragmenterad på grund av att dessa främjande åtgärder inte utförs till fullo.

Syftet med arbetet var således att belysa främjande och hindrande omvårdnadsåtgärder för sömn hos den sederade intensivvårdspatienten. Denna empiriska studie utfördes genom sex icke-deltagande observationer med sex efterföljande öppna intervjuer. All data, både observationer och intervjuer, analyserades via induktiv kvalitativ innehållsanalys. Ur analysen framkom fyra kategorier: ”Den icke vårdande miljön”, ”Den komplexa omvårdnaden inom intensivvården”, ”Kunskap och okunskap” och ”Den flerdimensionella yrkesrollen” med sammanlagt nio subkategorier. Det framgick att informanterna gjorde sitt yttersta för att gynna sömnen för patienterna, dock gick det inte alltid som planerat på grund av yttre faktorer och yrkesstolthet. Det finns potential för att skapa tydliga rutiner kring sömnen inom intensivvården, samt att utbilda alla personalkategorier inom sömn och sömnfrämjande åtgärder.