Ambulanssjukvård som kompetensområde baseras på ambulanssjuksköterskans bedömning av patienter med fokus på en anpassad vårdnivå utifrån patientens individuella vårdbehov. Olika vårdsituationer kräver varierande kompetens och ambulanssjuksköterskan behöver utveckla en handlingsberedskap för oförutsedda händelser. Traumasjukvården är ett vårdområde som präglas av otydlig ansvarsfördelning och styrning. Att arbeta som specialistsjuksköterska i ambulanssjukvård innebär således ett stort ansvar och en utvecklad förmåga att fatta genomtänkta och ibland snabba beslut i en ofta kaotisk miljö, inte sällan med bristfällig erfarenhet av trauma.

Syftet med studien var att undersöka ambulanssjuksköterskans omhändertagande av patient som drabbats av trauma. Studien är en integrerad systematisk litteraturöversikt och datainsamlingen genomfördes i databaserna Cinahl och Pubmed. Det var tretton artiklar som identifierades och bedömdes svara på examensarbetets syfte.

Resultatet redovisas i följande fyra kategorier: Förberedelse, Strategier och kompetens, Mod och Utsatthet. Förmågan att skapa sig en bild av olyckan formar bedömningen och de medicinska besluten. Förberedelse ger ökad kvalitet på vårdarbetet och reducerar den inre stressen och hjälper ambulanssjuksköterskor att samla kraft inför vårdmötet. Ett reflekterande tankesätt stärker interaktionen mellan patient och ambulanssjuksköterska. Det är en pågående och ständigt föränderlig process att inneha handlingsberedskap samtidigt som ambulanssjuksköterskans arbete bygger på anpassningsförmåga och flexibilitet, att kunna se sårbarheten hos patienten och möta dess behov oavsett plats och situation. Slutligen ses ett behov av kompetensutveckling gärna i form av simulering, bättre bedömningsinstrument som är specifikt anpassade för sårbara grupper samt en utveckling mot enbart legitimerade vårdare i ambulanssjukvården.