Att leva med en depression innebär även att leva med ett stort livslidande. Det är en diagnos som även ökar risken avsevärt för att drabbas av andra somatiska sjukdomar. Trots att det redan finns mycket forskning och evidens gällande att fysisk aktivitet motverkar psykisk ohälsa så fortsätter utveckling av depressioner och fysisk inaktivitet att öka. Syftet med studien är att belysa upplevelsen av fysisk aktivitet hos personer som diagnostiserats med depression utifrån ett patientperspektiv. Arbetet är en litteraturöversikt, där resultatet baseras på sju artiklar. Sammanställningen av de sju artiklarna landade slutligen i fem huvudteman; “Upplevda hinder”, “Upplevd självkänsla”, “Omgivningens stöd”, “Känsla av meningsfullhet och sammanhang”, och “Att återfå kontrollen”.

Resultatet visade på att patienter upplevde att den fysiska aktiviteten förde med sig positiva effekter som hjälpte dem att hantera sin depression samt ökade deras välbefinnande. Även om de flesta patienter upplevde positiva effekter av att vara mer fysiskt aktiva visade det sig inte ha någon effekt på patienter som led av svåra depressioner. I deras fall visade sig samtalsterapi och medicinering ge bättre effekt. Patienterna själv upplevde att stöd och motivation från anhöriga samt sjukvårdspersonal var en viktig komponent för att den fysiska aktiviteten skulle bli av och hålla i sig.