Under vårterminen 2020 förändrades arbetsvillkoren för universitets- och högskoleanställda när regeringen införde ett krav på utökat distansarbete i samband med coronaviruset. Arbetet inom akademin beskrivs redan innan kravet som gränslöst och förknippat med hög arbetsbelastning. Syftet med denna studie är att undersöka hur kravet på utökat distansarbete i samband med coronaviruset har påverkat universitets- och högskoleanställdas uppfattningar om work-life balance samt krav, kontroll och socialt stöd i arbetet, och även om det finns skillnader gällande dessa avseenden mellan olika yrkeskategorier. Studien har genomförts med en kvantitativ ansats och empirin har samlats in genom webbenkäter. Resultatet analyserades utifrån kravkontroll och socialt stöd-modellen samt utifrån teori kring rollkonflikter.

Resultatet tyder på att kravet på utökat distansarbete främst har uppfattats negativt och resulterat i högre krav på den anställde, försämrad work-life balance, övertidsarbete, och mer arbete på kvällar och helger. Störst negativ förändring har den yrkeskategori som bedriver undervisning och forskning upplevt. Vad som framkom i resultatet är också att variabler som avsett att mäta kontroll i arbetet; krav på påhittighet och krav på skicklighet, istället verkade uppfattas som krav. Det finns anledning att anta att de nya arbetsformerna skapat ökade krav i sig, oberoende av om arbetet skulle skett på distans eller inte, vilket kan påverka work-life balance och hur anställda förlägger sin arbetstid. Samtidigt finns det även anledning att tro att det utökade distansarbetet i samband med de nya arbetsformernas införande också kan ha skapat ökade krav i arbetet, minskat socialt stöd och en försämrad work-life balance. Studiens resultat tyder på att kravet på utökat distansarbete har påverkat universitets- och högskoleanställdas uppfattningar om work-life balance, samt krav, kontroll och socialt stöd i arbetet.