Teaterbranschen står inför många utmaningar i arbetslivet och är ständigt medialt omtalad. Denna uppsats utgår ifrån frilansande skådespelares upplevda anställningsbarhet och deras syn på krav och flexibilitet. Syftet med uppsatsen är att undersöka och förstå hur frilansande skådespelare förhåller sig till sin anställningsbarhet och det krav på flexibilitet som finns inom yrket. Tidigare forskning kring ämnet visar att teaterbranschen präglas av otrygga anställningsvillkor där det blir allt färre tillsvidareanställningar vilket leder till att kravet på flexibilitet ökar hos skådespelarna.

Studien är genomförd utifrån ett fenomenologiskt perspektiv och den metod som använts är en kvalitativ metod där sex stycken semistrukturerade intervjuer utfördes med både män och kvinnor i olika åldrar. I bearbetningen av materialet framkom tre huvudteman: anställningsbarhet, flexibilitet och socialt kapital, vilka är återkommande genom hela uppsatsen. De teorier som studien bygger på är begreppet anställningsbarhet, Bourdieus teorier om socialt kapital samt begreppet flexibilitet. De tidigare studier som använts berör olika delar av den forskning som finns inom fältet.

Studiens resultat visar att de frilansande skådespelarna har en relativt överensstämmande bild kring hur anställningsbarheten främjas och att kraven på flexibilitet som finns inom yrket präglar flera olika fält. Det som framkommer i resultatet är att anställningsbarheten främjas genom att göra ett bra arbete samt värna om goda relationer. Det framkommer även att det är av stor vikt att ha ett socialt nätverk för att få jobb inom branschen. Slutligen beskrivs en önskan om att både inneha trygghet och frihet där kraven på flexibilitet inom yrket påverkar privatlivet.