Idag står Sverige och övriga Europa inför utmaningar som kan komma att påverka de nationella välfärdsstaternas hållbarhet. En av de största utmaningarna handlar om demografiska förändringar som innebär att den arbetsföra befolkningen minskar samtidigt som den äldre befolkningen ökar, vilket medför ett ökat omsorgsbehov. Detta är något som främst kommer drabba äldreomsorgen då antalet vårdtagare kommer öka samtidigt som stora pensionsavgångar kommer innebära stor brist på framförallt undersköterskor. Det är således av vikt för kommuner att kunna behålla befintliga undersköterskor i arbete så länge som möjligt. Denna studie är därför ämnad till att undersöka hur kommuner kan arbeta för att undersköterskor i äldreomsorgen ska förlänga sina arbetsliv. Detta görs genom att undersöka vilka faktorer som motiverar undersköterskor att stanna i arbete efter pensionsålder. Med utgångspunkt från Herzbergs (1959) tvåfaktorteori samt Karaseks (1979) krav- kontroll- och stödmodell genomfördes kvalitativa intervjuer på åtta respondenter. Resultatet visade att framförallt interpersonella relationer, ledarskap samt fysisk och psykisk arbetsmiljö är faktorer som kommuner kan arbeta med för att bli framgångsrika i att lyckas behålla undersköterskor i arbete efter pensionsålder.