När en person i barnets närhet drabbas av allvarlig sjukdom och barnet tvingas att bli anhörig påverkas barnet negativt och blir extra sårbar. Det är inte ovanligt att barnet åsidosätter sina egna känslor för att stötta sina familjemedlemmar. Barnet får ofta ta större ansvar, stå tillbaka samt känner oro och sorg. Vid kontakt med sjukvården ska sjuksköterskan möta behoven hos anhöriga oavsett ålder och det är idag känt att det råder svårigheter hos sjuksköterskor i mötet med barn som tvingas att bli anhörig. Syftet med föreliggande studie var att få insikt i sjuksköterskans upplevelse i mötet med barn som anhöriga. Studien bygger på en litteraturstudie med kvalitativ ansats där totalt nio kvalitativa artiklar har används för att belysa sjuksköterskans perspektiv.

Resultatet visade flera dilemman sjuksköterskan upplevde i mötet med barn som anhöriga som försvårar för sjuksköterskor att göra barn delaktiga i vården. Tidsbrist och nedskärningar inom verksamheten är bland annat ett hinder som försvårar för sjuksköterskan att identifiera barns behov av stöd och information. Barn som är anhöriga anses inte vara en av sjuksköterskans huvuduppgifter och prioriteras därefter inte av chefer. Sjuksköterskor upplever därför att vårdens huvudfokus ligger på ekonomisk vinst mer än i individernas behov. Den 1 januari 2010 tillkom en lagförstärkning som ålägger hälso- och sjukvården att ge råd, stöd och information till barn. Vidare kommer barnkonventionen att bli svensk lag den 1 januari år 2020 som genererar i en ökad möjlighet för myndigheter att sätta barnets rättigheter i fokus.