I texten studeras äldre läkares grupphandledning av utlandsutbildade kollegor som ett fall av meningsfullt arbete i ett förlängt yrkesliv. När det fastslås att ett förlängt yrkesliv behövs för att säkra samhällets välfärdsnivå ställs ofta frågan om vilka arbetsuppgifter som äldre kan utföra. Vi pekar istället på hur äldre kan besitta specifika kompetenser som är viktiga att tillvarata. Samtidigt hävdar vi att möjligheten till ett förlängt yrkesliv bör belysas utifrån att det finns livs- och åldersspecifika drivkrafter för att utföra vissa typer av uppgifter. Att ta vara på äldres specifika kompetenser genom sysslor som är existentiellt meningsfulla är således väsentligt ur samhälls-, organisations- och individperspektiv. I textens avslutning reflekterar vi över hur dessa aspekter skulle kunna överföras till fler yrken än det studerade. Fallets överförbarhet problematiseras när vi pekar på hur klassvillkor samspelar med möjligheten till ett meningsfullt arbete och att vara i en position där kompetensen inte betraktas som utbytbar.