Syftet med studien är att synliggöra villkor för författares skönlitterära arbete i den sena välfärdsstatengenom en analys av författarfunktionen utifrån centrala frågor som de skandinaviska författarförbunden drivit 2008– 2015. Materialet består av förbundens verksamhetsberättelser. Min analys visar att förbundens syn på skönlitterärt arbete bör förstås utifrån den traditionella, moderna författarfunktionen. Det skönlitterära arbetet betraktas som ett hantverk, varför förbundens primära ambition formuleras i termer av att säkerhetsställa författarnas ersättning och yttrandefrihet. Viktigt är dock även att säkerställa läsare – en idé som i sin tur kan knytas till den välfärdsbaserade kulturpolitiken och dess mål att sprida kvalitativ kultur till folket. Här kan vissa nationella skillnader observeras. De danska förbunden är kritiska till bibliotekens arbetssätt, medan man i Norge och Sverige föreställer sig ett läsfrämjande arbete baserat just på samarbeten med bibliotek och folkbildningsrörelser.