Inledning: Det har länge rått en osämja bland språkdidaktiker om huruvida förstaspråket och kodväxling bör tillåtas i inlärningen av ett främmandespråk. Vissa hävdar att dess inkludering hämmar elevers möjligheter att utveckla en god språklig förmåga, medan andra menar att dessuteslutande riskerar att exkludera elever vars språkförmåga är outvecklad. Denna osämja bidrar till en försvårad undervisningssituation för pedagoger och försämrade utvecklingsmöjligheterför elever.

Syfte: Syftet med föreliggande studie är att belysa kodväxlingens olika funktioner i engelskundervisningen i årskurs 7–9.

Metod: För att nå studiens syfte kombinerades mikroetnografiska observationer medsemistrukturerade intervjuer. Tre pedagoger deltog i studien och varje pedagog observerades i interaktion med elever vid två tillfällen varpå de intervjuades.

Resultat: Studien visar att förstaspråket och kodväxling har flera funktioner inom engelskundervisningen. Genom att kodväxla kan elever få sina kunskaper bekräftade, varpå förtydliganden kan ges om så behövs. Därtill indikerar resultatet att förstaspråket ger eleverna en trygghet i sin språkutveckling i de fall den språkliga förmågan på målspråket brister och ger pedagoger möjligheter att skapa gemensamma referensramar för eleverna att bygga sinakunskaper på.