Under de senaste decennierna har intensivvården utvecklats och blivit mer specialiserad, med flera olika inriktningar och specialområden. Dock är respirationssvikt fortfarande en vanlig och allvarlig komplikation. Patienter som förväntas behöva lång respiratorvård blir ofta trakeotomerade. Motivet är att minska tiden för respiratorbehandling, effektivisera urträningsprocessen samt minska risken för komplikationer.

Syftet med denna systematiskt integrativa litteraturöversikt var att kritiskt granska och sammanställa forskningsresultat vilka beskriver hur intensivvårdssjuksköterskans omvårdnadsåtgärder kan stärka den trakeostomerade patientens hälsoprocesser, under urträningsfasen från respiratorbehandling. Ett delsyfte var även att sammanställa kunskap för att på så sätt underlätta urträningsprocessen och förhindra rekanalysering. Litteratursökningar gjordes via databaserna CINAHL, MEDLINE, PubMed samt Scopus. I examensarbetet framkom det att patienter i urträningsprocess från respiratorbehandling upplevde brist på verbal kommunikation som mycket ångestframkallande. De intensivvårdssjuksköterskor som vårdar dessa patienter ska genom sina omvårdnadsåtgärder erbjuda patienten lindring av ångest och skapa trygghet. Denna lindring och trygghetsskapande kan intensivvårdssjuksköterskan erbjuda bland annat genom att visa förståelse, informera patienten fortlöpande, integrera dag- och nattrutiner för att främja sömnen samt respektera patientens autonomi.

Examensarbetets resultat visar att det tycks finnas ett behov av ökad kunskap och förståelse för hur patienter i urträningsprocessen från respiratorbehandling upplever intensivvårdssjuksköterskans omvårdnadsåtgärder. Intensivvårdssjuksköterskan ska kunna vårda patienten enligt patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659), som uttrycker att patienterna ska vårdas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.