Att kunna läsa och tillägna sig en text är en förutsättning för att delta i det svenska samhället. Elever med autism har ofta inga svårigheter med avkodning av en text men däremot är det vanligt med svårigheter i läsförståelse. Således är det av stor vikt att lärare har kännedom om vilka möjligheter och hinder som finns med olika extra anpassningar i ordinarie klassrum. Tidigare forskning indikerar att det finns flertalet anpassningar som kan gynna läsförståelsen hos elever med autism. Forskningsfältet inom autism och grundskolan kan dock beskrivas som relativt litet och få studier är utförda i ordinarie klassrum. Således finns ett behov av vidare forskning om extra anpassningar utförda inom ramen för ordinarie klassrum.

Syftet med studien är att belysa sex lärares upplevelser av arbetet med extra anpassningar i ordinarie klassrum, tänkta att gynna läsförståelsen hos elever med autism i åldrarna 5–10 år. Studien utgår från följande frågeställningar: Vilka extra anpassningar kan identifieras som gynnsamma i lärarnas utsagor? Hur implementeras de extra anpassningarna i ordinarie klassrum för att gynna läsförståelsen hos elever med autism? Upplever lärarna några svårigheter med att utföra de extra anpassningarna i ordinarie klassrum?

Semistrukturerad kvalitativ intervju användes som datainsamlingsmetod. Urvalet bestod av sex lärare från olika skolor i en mellanstor kommun i Västsverige. Urvalskriterierna var erfarenhet av arbete i förskoleklass eller grundskolans årskurs 1-3 samt erfarenhet av att undervisa elever med autism i läsförståelse. Lärarnas upplevelser färgkodades i tre olika färger för att motsvara våra frågeställningar. Teorin praktikarkitektur användes som analysverktyg och det kulturellt-diskursiva, materiellt-ekonomiska och socialt-politiska arrangemangen synliggjorde möjligheter och hinder i praktiken.

Resultatet visade på att avskärmning, struktur och rutin, bildstöd, ”en till en”, ”bygga på intresse”, specialpedagog, digitala hjälpmedel, modellering, belöning samt grupprum var extra anpassningar som gynnade läsförståelsen hos elever med autism. Resultatet visade även att goda relationer, ett öppet klassrumsklimat samt ett gemensamt förhållningssätt är bakomliggande faktorer, vilka är avgörande för att de extra anpassningarna ska fungera i ordinarie klassrum. De extra anpassningarna implementerades i ordinarie klassrum genom att lärarna skapade goda relationer till eleverna. Lärarna blir därmed medvetna om elevernas individuella intressen vilket möjliggör skapandet av anpassat läromedel och avskärmningar med den tid och de ekonomiska förutsättningar som finns. Lärarna upplevde även en del svårigheter med att utföra de extra anpassningarna, främst på grund av för få grupprum och pedagoger, vilket kan härledas till ekonomiska och tidsmässiga begränsningar. Sammanfattningsvis visar resultatet på att lärarna använder sig av flera extra anpassningar men att de upplever att de hade varit mer gynnsamma i mindre grupp eller ”en till en”.