En demenssjukdom drabbar fler och fler människor beroende på en ökad ålder hos befolkningen. När en förälder drabbats av sjukdomen kan anhöriga bli ansvariga för vården vilket påverkar deras vardagliga liv. Syftet med uppsatsen är att belysa upplevelsen av att vara anhörig till en förälder över 65 år som drabbats av demenssjukdom. Metoden som använts är en litteraturstudie med kvalitativa vetenskapliga artiklar.

Resultatet lyfter fram tre huvudteman med underteman. 

Vardagen förändras: Undertemat förlust av frihet visar på begränsningar i vardagen. Tidsbrist visar på svårigheter att umgås och delta i sociala sammanhang och vilken konsekvens som det ger. Att påverkas mentalt visar anhörigas inre konflikt med stress och konstant oro för sin förälder. 

Påverkan av mellanmänskliga relationer: identifierar Att få en ny roll men även en att växa som person. Rollen som vårdare av sin förälder skapar ett nytt perspektiv och ny gruppdynamik inom den egna familjen och övriga närstående. Att vara en vårdande anhörig ger en ny insikt där uttryck som kärlek och tillgivenhet nämns. 

Behov av stöd och god kommunikation: fokuserar på släkt och närståendes stöd och stöd från hälso- och sjukvården och samhället. Att få stöd ifrån anhöriga men även från hälso- och sjukvården och samhället har stor betydelse för den som vårdar men det finns däremot saker som kan påverka och försvåra stödet. Kommunikation är ett orosmoment för anhöriga som inom familjen som kan försvåra vardagen. Det framkommer även att hitta egen kraft är nödvändigt för att anhöriga ska orka med sitt ansvar. Hur livssituationen hanteras av anhöriga är beroende på vilken inriktning och behov de har av stöd. I diskussionen lyfts respektive huvudteman fram vilka beskriver anhörigas upplevelser i samband med att vårda en förälder med demenssjukdom.