Sammanfattning

Studien som presenteras bygger på intervjuer där data samlas in för att se hur verksamma förskollärare uppfattar kommunikationsmetoden TAKK (Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation), samt hur det kan skapa inkludering i barngruppen på förskolan. TAKK kommer ursprungligen från teckenspråket och AKK var det första hjälpmedlet som kom och utvecklades sedan till TAKK där fokus ligger på tecken som är en understrykning av de viktigaste orden i meningar.

Studiens syfte är att undersöka vad förskollärare har för uppfattning om TAKK och om denna kommunikationsmetoden kan påverka möjligheterna till inkludering i barngrupperna på förskolorna.

Metoden som används i arbetet är intervjuer som är en del i kvalitativ metod där vi har blivit inspirerade av fenomenografisk ansats som beskriver vad förskollärarna har för uppfattningar om TAKK. Intervjuerna spelades in för att sedan transkriberas och kodas av. Där vi använde oss av fenomenologisk analys och innehållsanalys för att få ut så mycket som möjligt från intervjuerna. När intervjuerna genomfördes tillämpades de fyra forskningsetiska kraven som är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Urvalet för studien var totalt åtta förskollärare från tre olika kommuner.

Vi har kommit fram till att förskollärarna har olika uppfattningar kring TAKK och hur de anammar det i verksamheten. Både positiva och negativa uppfattningar har framkommit genom studien. Det kan handla om dåliga fortbildningar, de har dåligt med kunskaper och erfarenheter med sig. Förskollärare har olika syfte med varför de använder TAKK i förskolan. Deras syften beror på om förskollärarna skapat barngruppens kommunikationsmetod bara för att det finns barn som är i behov av särskilt stöd eller bara har det förebyggande i hela barngruppen.