Patienter med venösa bensår finns både inom öppen- och slutenvården och det är främst patienter över 65 år som drabbas. Eftersom andelen äldre hela tiden ökar är det viktigt att omvårdnaden av venösa bensår uppmärksammas för att förbättra vården av dessa patienter. Patienter beskriver smärta som det mest dominerande problemet. Smärtan kan leda till att patienterna får svårare att röra sig och detta i sin tur kan leda till social isolering. För att ge rätt behandling, är det viktigt att sjuksköterskorna har ett fungerande samarbete med patientansvarig läkare. Det är läkaren som har ansvar för att ställa rätt diagnos, ordination, bedömning av smärta och rätt smärtlindring. Sjuksköterskorna har ansvaret för att behandla såret enligt ordination, identifiera och eventuellt behandla läkningshämmande faktorer, följa upp och dokumentera sårets status kontinuerligt och vid behov kontakta patientansvarig läkare. Sjuksköterskorna har också ansvar för att omhänderta patienten utifrån helhetsperspektivet samt stimulera till motivation och delaktighet i behandlingen. Syftet med uppsatsen är att belysa vilka faktorer patienter och sjuksköterskor upplever vara av betydelse vid omvårdnaden av venösa bensår. Metoden som använts är en litteraturstudie där vi använt oss av både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Artiklarna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras utifrån de faktorer som patienter och sjuksköterskor upplever ha betydelse vid omvårdnaden av venösa bensår med hjälp av fyra kategorier: Kompetensens betydelse vid omvårdnaden, Betydelsen av att kunna motivera/bli motiverad, Vårdrelationens betydelse vid omvårdnaden och Frustration vid omvårdnaden. Resultatet diskuteras och det framkommer att för att kunna vårda dessa patienter på bästa sätt krävs det kunskap och utbildning om sår och diverse behandlingsmetoder. För att förbättra sjuksköterskornas arbete måste sårbehandlingens ansvarsområden definieras tydligare. Riktlinjer är ett viktigt stöd i en optimal organisation för sårbehandling, då det underlättar för sjuksköterskorna att motivera och stötta patienterna i deras behandling.