Bakgrund I tidigare forskning har det framkommit att den svenska skolan och förskolan inte kommit särskilt långt i sitt arbete med integration och utvecklande av interkulturellt förhållningssätt. Vidare visar tidigare forskning också att förskollärare i stor utsträckning använder sig av ett reciprokt eller kompensatoriskt arbetssätt. Här finns också belagt att förskolan som kulturell arena är en lämplig plattform för integration och för det förebyggande arbetet med att motverka dikotomier som exempelvis ”vi” och ”dom”. Syfte Syftet med studien är att undersöka ett pågående integrationsprojekt som syftar till att öka antalet möten mellan barn från segregerade områden i en kommundel i södra Sverige. Undersökningens huvudsakliga fokus kommer att beröra pedagogers, arbetsgivares och projektledares uppfattningar kring integration i förskolan samt vilka förväntningar som finns kring det pågående projektet. Metod För att inhämta analyserbart material till studien har verktyget selfreport används. Selfreport innebär att respondenterna ombeds svara på frågor i löpande text. Respondenterna består av tre förskollärare, två arbetsgivare och två projektledare. Resultatet har sedan analyserats kvalitativt. Resultat Resultaten visar att de tillfrågade pedagogerna, arbetsgivarna och projektledarna innehar liknande uppfattningar kring vad begreppet integration står för och de uttrycker att de tror att ökad integration leder till ökade möjligheter till lika villkor i samhället. Förskolan ses som en lämplig arena för integration och arbetet med integration ses som viktigt. Dock saknas kunskap, resurser och tid. Det framkommer också att en större tydlighet och ett större engagemang från arbetsgivarna kring vad som ska prioriteras i den pedagogiska verksamheten kopplat till det pågående integrationsprojektet efterfrågas av pedagogerna.