Avsättningar är ett område inom redovisning som sedan en lång tid tillbaka har behandlats i flertalet rättsfall. I den svenska redovisningslagstiftningen har regleringen av avsättningar inte funnits länge utan tillkom inte förrän under slutet av 1990-talet. Avsättningar har dock utförts i företagen långt innan denna reglering tillkom. Utgångspunkten för att bedöma om en avsättning var korrekt när det saknades reglering var om den var förenlig med god redovisningssed där tidigare praxis hade en avgörande roll. Det är även en av utgångspunkterna idag men med skillnaden att det finns detaljerad reglering som skall följas. Definitionen av en avsättning ges i RR 16 som en skuld som är oviss till belopp eller tidpunkt. Syftet med vår studie var att undersöka hur argumentationen kring god redovisningssed har förändrats gällande rättsfall som berör avsättningar under 1980- talet samt 2000-talet. För att uppfylla studiens syfte har vi studerat sex referatmål, tre från respektive årtionde, hämtade från Regeringsrättens årsbok. Ifrån dessa har vi sedan plockat fram de framförda argumenten som har legat till grund för Regeringsrättens slutliga dom. Dessa argument har sedan framställts i en argumentationsanalys där varje argument har diskuterats var för sig. Vi har då diskuterat vilken hållbarhet samt relevans som respektive argument har. Därefter har vi studerat vilka argument som haft störst vikt i de olika instanserna men med fokus på Regeringsrätten. Utifrån vår argumentationsanalys besvarade vi vår forskningsfråga och kom fram till följande resultat. Vi har inte identifierat någon stor skillnad årtalen emellan utan Regeringsrättens domskäl har baseras på en argumentation som vi anser har en viss likhet med varandra. Det som vi tydligt kunde se var att argumentationen under 2000- talet var mer utförlig och detaljerad än den från 1980-talet. Vi anser att en orsak kan vara att det just under 2000-talet fanns mer reglering medan det under 1980-talet inte fanns lika många lagar att hämta stöd ifrån.