I Sverige är det i dag ungefär 140 000 personer som har diagnosen demenssjukdom och därför klassas demens som en folksjukdom. Många av dem som insjuknar vårdas i hemmet av en anhörig, vilket innebär en stor omställning för den anhörige som ofrivilligt tvingas in i en ny livsvärld där även en vårdarroll ingår. Att vara anhörig till en demenssjuk partner innebär ofta att den anhörige också blir påverkad både på det psykiska och fysiska planet. För att den anhörige ska kunna upprätthålla sin hälsa i den förändrade livsvärlden krävs det att sjuksköterskan lyssnar till den anhöriges behov utan att lägga in egna värderingar för att på så vis kunna sätta sig in i den anhöriges situation. Syftet är att genom analys av biografier beskriva makars upplevelse av sin förändrade livssituation då partnern insjuknat i en demenssjukdom. Metoden som valdes var en kvalitativ ansats där fem biografier lästes. Innehållsanalysen av textmaterialet resulterade i tre kategorier: att ”förlora” en livskamrat, anhörigas vanmakt och ljusglimtar i vardagen. Under dessa kategorier utformades underkategorier som beskriver författarnas tolkning av de anhörigas upplevelser av att leva tillsammans med en demenssjuk partner. Det framkom att största delen av den anhöriges vardag kantas av sorg men med inslag av glädjestunder som gör att den anhörige orkar fortsätta kämpa för sin partners välmående. Denna tolkning styrks i texten av citat som beskriver de anhörigas upplevelser. I metoddiskussionen diskuteras val av metod och varför författarna ansåg att metoden kunde ge ett tydligt svar på det valda syftet. I resultatdiskussionen kopplas resultatet till kvalitativforskning samt att författarna ger förslag på hur sjuksköterskan kan bemöta anhöriga som vårdar en demenssjuk partner.