Vi lever i en föränderlig värld, där det är av största vikt för företag att ständigt förnya sig för att uppfylla kundernas behov. Det fungerar därför inte att skapa ett system som ett år senare implementeras på företaget, eftersom kunders behov med största sannolikhet har förändrats. Agila metoder är en effekt av den förändliga värld vi nu lever i, då de har skapats som en reaktion mot de traditionella metoderna med en statisk plan. Agila metoder är iterativa med ständiga och effektiva anpassningar till förändringar under arbetsprocessen. Genom att kontinuerligt anpassa sig under arbetsprocessen och ha en flexibel plan, skapar det större förutsättningar för att uppfylla kundernas behov. Scrum är en form av agil metod, vilken grundades av Jeff Sutherland och Ken Schwaber, efter att de båda förstått behovet av att arbeta utefter en metod som klarar av snabba förändringar. Scrum arbetar efter timeboxing, vilket menas att hela projektet delas in i mindre delar och att det vid varje avslutad period ska något vara klart att realisera till kund. Då kunden får delleveranser istället för hela systemet på en gång, kan de tidigt i processen se vad som behövs ändras med produkten, om de upptäcker att den inte passar deras behov. Scrum har inga direkta regler för hur utvecklingsarbete ska gå tillväga, men den innehåller viktiga agila kärnprinciper, såsom hög personlig kommunikation, hög motivation av alla medverkande och minimal dokumentation. Att frekvent leverera resultat för att på så vis få en nöjd och involverad kund är t.ex. betydligt viktigare än att skapa noggrann dokumentation. Agila metoder är väldigt aktuella just nu och det som finns skrivet om dem är i det närmaste enbart positivt. Stefan Cronholm skriver även i sin artikel ”Using agile methods? – expected effects” (2008) att agila metoder bör ifrågasättas och kritiseras på samma sätt som de traditionella metoderna, vilket vi ansåg intressant att bygga vidare på. Vi ställde oss frågande till den höga motivation, höga personliga kommunikation och minimala dokumentation som agila metoder innebär och de blev därför en central del i vår problemställning. Målet med vår studie var att bringa klarhet i hur väl agila metoder fungerar i praktiken med fokus på de tre kärnbegreppen. För att få svar på frågan valde vi att först läsa in oss på teori inom området och därefter införskaffa empiri i form av observationer på företaget Logica som arbetar utifrån Scrum. Efter analys av empirin identifierade vi de tre kärnbegreppen som vitala för arbetssättet inom agila metoder. Vi fann även ett nytt begrepp under forskningsprocessen som vi anser är lika relevant för att skapa ett bra utvecklingsarbete med agila metoder, vilket är gruppdynamik. Vi har analyserat relationerna dem emellan och skapat en modell för att visa hur dessa begrepp hänger samman. Vi kan efter genomförd studie säga att agila metoder fungerar väl i praktiken, förutsatt att de tre agila begreppen motivation, dokumentation och kommunikation samspelar väl ihop och används på rätt sätt. Om de gör det, skapas stark gruppdynamik och därigenom underlättas utvecklingsarbetet i och med att teamet samarbetar bra. Vi finner att vår studie kan vara av intresse för samtliga som vill öka sin förståelse om det agila konceptet.