BAKGRUND: Pojkars eftersläpande läsutveckling är empiriskt konstaterad, och upplevs av oss som bekymmersam ur demokratisk synvinkel. Forskning rörande pojkars läsutveckling presenteras, liksom forskning som behandlar förutsättningarna för läsutveckling mer generellt. Den valda teoretiska ramen är det sociokulturella perspektivet på lärande. SYFTE: Syftet med studien är att ta reda på hur pedagoger i förskoleklass respektive skola arbetar med skönlitteratur med särskilt intresse för pojkars medverkan. Frågeställningarna behandlar vilka inslag av reflekterande läsning som finns i klassrummen, i vilken utsträckning de gynnar pojkar samt pedagogers uppfattningar kring pojkars kontra flickors läsning. METOD: Den genomförda undersökningen är en kvalitativ studie med inspiration från den etnografiska ansatsen. Studien grundar sig på nio observationer i en sjätteklass respektive en förskoleklass, och på fem förberedda samt två oförberedda intervjuer med de inblandade pedagogerna. RESULTAT: Resultatet visar att samtal i anslutning till högläsning genomfördes med barnen i läsutvecklande syfte, och en variation kunde urskiljas beträffande hur aktiva pedagogerna respektive eleverna var i dem. I de samtal där elever lämnades stort utrymme att lägga fram sina uppfattningar var de flesta eleverna passiva. Pojkarnas bidrag till diskussionerna var ringa, då flertalet av dem förhöll sig till läsningen genom att uttrycka sitt missnöje med bokvalet eller genom att inte uttrycka sig alls.