Patienter utsätts för onödiga transporter och efterföljande väntetid på akutmottagningen, vilket i sin tur leder till ett onödigt vårdlidande. Det är inte längre en självklar åtgärd för ambulanssjukvården att transportera alla patienter till akutmottagningen för fortsatt vård. Detta innebär att kravet har ökat på ambulanssjukvården och den prehospitala bedömningen. Mot bakgrund av dessa förutsättningar som idag gäller för ambulanssjukvård, är frågan om forskningen kan vägleda till hur den prehospitala bedömningen ska kunna underlättas. Syftet med studien är att beskriva prehospital bedömning i ambulanssjukvård och genom en forskningsöversikt har kvalitativ och kvantitativ forskning analyserats. I resultatet framkommer det att prehospital bedömning består av två huvudinnehåll, dels en vårdvetenskaplig där den prehospitala bedömningen ses som en kontinuerlig process och dels en medicinsk där den prehospitala bedömningen inriktas på att utifrån fastställda kriterier ringa in patientens vårdbehov. I den vårdvetenskapliga forskningen framkommer att vårdrelationen är en central del i den prehospitala bedömningen liksom att vinna patientens förtroende. I den medicinska forskningen framkommer att prehospital bedömning och triagering med hjälp av protokoll kan vara ett sätt att minska patientens vårdlidande. Protokoll kan ge en vägledning till alternativa vårdnivåer men måste kombineras med ett vårdvetenskapligt patientperspektiv och ett öppet förhållningssätt för att möta patienters individuella nyanser. Genom att möjliggöra patientstyrning till alternativa vårdnivåer, kan akutmottagningar avlastas och leda till att fler patienter kan vårdas hemma, dock i ringa omfattning.