Tidigare forskning pekar på att prehospitala hot och våldsituationer är ett vanligt förekommande problem. Däremot saknas väsentlig fakta om bedömning av dessa situationer före vårdmötet. Detta anses viktigt då hot och våld har en negativ inverkan både på patient och vårdare. Genom att klargöra vad det är som bidrar till att kontakt med polis tas ökas kunskapen kring ämnet och den negativa spiral som hotet kan innebära för både vårdare och patient förhindras. Syftet var att undersöka specialistsjuksköterskors erfarenhet av att bedöma en situation som potentiellt hotfull före vårdmötet. Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats och innefattar intervjuer av sju specialistsjuksköterskor med varierande specialistutbildning som arbetar inom ambulanssjukvård. De hade vid minst ett tillfälle utsatts för hot och/eller våld alternativt haft misstanke om hot och/eller våld före vårdmöten. Resultatet av studien påvisar att specialistsjuksköterskans erfarenhet av att bedöma en situation som potentiell hotfull före vårdmötet bygger på tolkning av information från larmcentralen, magkänsla samt tolkning av miljön omkring patienten. Tolkning av information är beroende av yrkesmässig erfarenhet, teoretisk kunskap/utbildning, geografisk kännedom, medvetenhet av riskfaktorer, erfarenhet av riskbedömning samt konsekvenstänkande. Magkänslan kommuniceras med kollega, vid osäkerhet inhämtas mer information från larmcentralen och eventuellt beslut om brytpunkt tas. Hot om våld är ett komplext problem som ställer höga krav på både larmoperatör och ambulanspersonal. Risken kan vara svår att förutse och är beroende av larmoperatörens tolkning av situation samt ambulanspersonalens tolkning, magkänsla och tidigare erfarenheter av liknande uppdrag. Att vara först på plats hos patienten innebär en ökad risk för hot om våld. Det är viktigt att förmedla yrkesmässiga erfarenheter av bedömningar av hot och våld till övriga medarbetare genom reflektion, kommunikation och utbildning.