Vid start av amning är det viktigt att modern känner att hon kan få stöd från anhöriga och från experter. Om amningen inte fungerar kan mamman få svårt att knyta an till sitt lilla barn och mamman kan börja tvivla på sitt moderskap. Barnavårdcentralsjuksköterskan (BVC-sköterskan) har en framträdande roll som amningsstödjare. BVC-sköterskan behöver därför ha mycket kunskap kring barnets behov och ha en förmåga att kunna samtala med föräldrarna. Det ligger på BVC-sköterskans ansvar att mötet med mamman blir vårdande. Studier indikerar att BVC-sköterskan har för lite kunskap kring amning och är styrd av barnhälsovårds-programmet. Detta innebär otillräckligt med utrymme för individuellt stöd. Syftet med studien är att beskriva BVC-sköterskans erfarenheter av mötet med mammor under amningstiden. En induktiv kvalitativ intervjustudie med sju BVC-sköterskor samt en kvalitativ innehållsanalys genomfördes. Ur resultatet framkom fyra kategorier som berörde BVC-sköterskans upplevelser. Dessa var en känsla av otillräcklighet där informanterna upplevde tidsbrist och för lite kunskap i mötet, hinder i amningsrådgivningen, när deras värderingar inte var de samma som mammans och när det var svårt att nå mamman. De upplevde även att det var viktigt att vara ödmjuk och lyhörd i mötet, att se mamman som en individ och anpassa stödet efter henne. Slutligen upplevde BVC-sköterskorna att det var viktigt att skapa goda relationer så att mamman kände sig välkommen i mötet. Trots att BVC-sköterskan upplevde att hon gav stöd så visar studier kring mammornas upplevelser det motsatta. Detta kan bero på att BVC-sköterskorna saknar en fördjupad kunskap inom amning och möjligheten att bemöta varje mamma som en unik individ och stötta henne utifrån hennes unika situation.