Diabetes typ 2 är idag en stor välfärdssjukdom i världen som förväntas öka. Med livsstilsförändringar hos patienter med typ 2 diabetes kan sjukdomen förhindras och motverkas så att medicinering och komplikationer kan minska. Kunskap finns om allmännyttan av hälsosammare kost-och motionsvanor men trots denna kunskap finns det personliga omständigheter som hindrar patienter till att genomföra dessa förändringar. Syftet är att belysa hur patienter med eller i hög risk för typ 2 diabetes upplever livsstilsförändringar med fokus på kost och motion. Studien är en litteraturstudie som bygger på analys av nio kvalitativa artiklar. De tre huvudteman som framkommit är Utanförskapets betydelse, Betydelsen av andra och Egna viljans betydelse. Att patienterna kände sig utanför och annorlunda skapar svårigheter att fungera ihop med andra som påverkade viljan att ändra förändra sin livsstil. Diabetespatienters behov av att få stöd uttrycktes och att interagera med andra diabetiker var av stor betydelse. Sjukvårdpersonal hade inte alltid en positiv påverkan på patienternas vård då exempelvis höga krav på eget ansvar ställs och en dömmande attityd fanns. De positiva fysiologiska och psykologiska effekterna som uppstod av att ändra kost och motion upplevdes som viktiga och stärkte motivationen för att bibehålla livsstilsförändringar. I diskussionen tas bland annat betydelsen av andra människor och verksamheten runt diabetespatienter upp och tidigare gjord forskning ställs i jämförelse med studiens resultat. Vården och omhändertagandet av nydiagnostiserade patienter belyses här samt vårdmötet där sjuksköterskans överordnande roll är ett problem för patientens utveckling. Mycket fokus läggs på sjukvården där brister syns och i slutsatsen ges förslag till förbättring för att underlätta för patienter att genomföra livsstilsförändringar.