Socialstyrelsen rekommenderar i nationella riktlinjer att hälso och sjukvården skall erbjuda organiserad individanpassad fysisk träning under tre till sex månader till alla patienter som genomgått hjärtinfarkt, PCI eller bypasskirurgi. I dessa riktlinjer läggs stor vikt vid insatser för att stödja patienterna till hälsosammare levnadsvanor och på så sätt förebygga både ny kranskärlssjukdom och återinsjuknande. Hjärtrehabilitering har till syfte att reducera riskfaktorer och stärka skyddsfaktorer, den kan vara utformad på olika sätt men innefattar oftast fysisk träning, utbildning och psykologisk stöttning i form av stödjande samtal. Patientundervisning är en nyckelkomponent i hjärtrehabilitering. Patienten måste ha en vilja att göra livsstilsförändringar och en förståelse för sin situation och kroniska sjukdom. Denna studies syfte är att identifiera om medverkan i hjärtrehabiliteringsprogram leder till effekter på patienternas livsstilsvanor och uppmätta fysiologiska mätvärden. Studien är prospektiv med en kvantitativ ansats, varje patient är sin egen kontroll. Statistisk analys är gjord för att studera förändring över tid. Under år 2006-2007 erbjöds 112 patienter deltagande i hjärtrehabilitering på ett mindre sjukhus i Västsverige. De ombads att besvara enkäter före, efter och ett år efter hjärtrehabilitering. 61 patienter (n=61) inkluderades slutligen i studien. Resultatet visade signifikanta värden på att patienternas lipidstatus förbättrades och rökning/snusning minskade, både direkt efter hjärtrehabilitering och bibehölls ett år efter. Patienternas vikt och systoliska blodtryck var signifikant högre ett år efter hjärtrehabilitering. Både det fysiska och psykiska välmåendet skattades högt, direkt efter hjärtrehabiliteringen sågs en signifikant höjning av fysiskt välmående. Tendensen i patienternas levnadsvanor visar dock att det var svårt att bibehålla livsstilsförändringarna.