Bakgrund Barn kommunicerar dagligen med varandra på förskolan och samspelet mellan barnen utgör en stor del av deras vardag. På förskolorna idag finns det också många barn som inte behärskar det svenska språket. Det har fascinerat oss under hela utbildningen då vi stött på barn i sådana situationer under våra praktikperioder. Den här undersökningen är viktig för att belysa hur barnen samspelar när de inte talar samma verbala språk. Idag finns det inte speciellt mycket forskning kring det här. Syfte Vårt syfte med den här undersökningen är att se hur barn samspelar och kommunicerar med varandra i leken när de inte talar samma verbala språk. Metod Studien har genomförts med en kvalitativ metod, då vi använt observationer som redskap. Observationerna har gjorts på tre förskoleavdelningar, totalt är det nio barn som deltar i undersökningen varav störst fokus ligger på tre utav dem. Resultat Barnen i studien visade många olika sätt att samspela och kommunicera. De kommunikationsformer som visades mest var kroppsspråk, imitation och ljud. Barnen i undersökningen sökte kontakt med andra barn genom att närma sig dem långsamt och genom att söka ögonkontakt. Den främsta form av lek som barnen använde sig utav var imitationslek, där barnen härmade och upprepade varandra. Vilket tyder på att barnen använder en lekform som vanligen syns bland små barn. Det var också vanligt att barnen samspelade i form av olika ljud, till exempel ”Wraah” som skrämselljud och ”Wroom” som billjud. Undersökningen visade att trots att barnen inte talade samma verbala språk kunde de samspela med varandra.