Telefonrådgivning är en växande verksamhet i Sverige och en vanlig arbetsuppgift för distriktssköterskor som arbetar på vårdcentral. Patienten har rätt till en god och säker vård även i telefon och det är viktigt att en korrekt bedömning av patientens tillstånd görs. De frågor distriktssköterskan ställs inför vid telefonrådgivning kan vara av mycket varierande art, vilket gör att uppgiften är komplex och kräver bred kunskap och kompetens. Den försvåras av att distriktssköterskan inte ser patienten utan måste förlita sig på det hon hör, och det innebär en risk för patientsäkerheten. Syftet med studien är att belysa sjuksköterskans möjligheter att förbättra patientsäkerheten vid telefon-rådgivning vid vårdcentral. Som metod har använts kvalitativa ostrukturerade intervjuer och undersökningsgruppen utgjordes av sex distrikts- och sjuksköterskor som arbetade med telefonrådgivning vid sex olika vårdcentraler. Resultatet visar att det finns många faktorer som kan förbättra patientsäkerheten i sjuksköterskans telefonrådgivningsarbete och dessa har delats i tre huvudkategorier: yttre stöd, sjuksköterskans förutsättningar och patientens medverkan. Yttre stöd kan t.ex. vara beslutsstöd, kollegor och ett arbetsklimat som tillåter frågor. Egna förutsättningar innefattar kunskap, erfarenhet och förmåga att skapa ett bra möte. Hon bör även göra patienten själv delaktig i bedömningen. Slutsatser som dras i studien är att sjuksköterskor som arbetar med telefonrådgivning behöver ha god social kompetens, bred yrkeserfarenhet och kunskap, självinsikt och stöd i sitt arbete. Detta stöd kan ges i form av handledning, utbildning, tid för reflektion och välfungerande beslutsstöd. Vårdcentralens ledning behöver också bli medveten om arbetets komplexitet och utarbeta riktlinjer som kan göra det mer patientsäkert.