Vårdandet har till uppgift att lindra lidandet och främja hälsa hos patienten. Det sker genom en relation mellan vårdare och patient, en relation som bygger på att mötas. Detta möte kan ses som en vårdande handling om mötet är äkta och verkligt, ett genuint möte. Det visar sig att det genuina mötet inom den psykiatriska kontexten inte är närmare undersökt. Trots det visar bifynd i annan forskning att det genuina mötet är av vikt för patientens upplevelse av att lindra lidandet. Tyvärr visar det sig också att patienter upplever att de inte har blivit mötta i ett äkta och genuint möte. Syftet är att beskriva det genuina mötet som det erfars av sjuksköterskor i den psykiatriska slutenvården. Vi har använt reflekterande livsvärldsansats, där sökande efter innebörder har skett. Resultatet visar sig som innebördstemana; Frigörande av tid, Strävan efter att skapa utrymme för avskildhet, Närvaro som berör, En äkta vilja att närma sig den andre, Inse sina begränsningar, Skapande av förtroende, Våga stanna kvar i mötet samt En vilja att mötas ger lärdom. Det visar sig att en inbjudan finns närvarande i det genuina mötet samt att sjuksköterskan verkligen måste vilja mötas, om det skall ske. Samtidigt som sjuksköterskans kunskaper ständigt växer för varje möte som sker, om hur det genuina mötet gestaltar sig. Lärdomar dras både från de möten som blev genuina och de som inte upplevdes bli det.